I dag när jag var på gymmet, använde jag bland andra redskap, också roddmaskinen. Efter julmaten gör den god verkan, på en julslö kropp. När jag satt där och ”rodde”, kom jag att tänka på en episod i min gröna ungdom.
Jag gick på skogsbruksskolan i Breanäs. Breanäs ligger i översta hörnet av sjön Immeln. En eftermiddag vid sex-tiden gick jag och min kompis till rektorn, för att be om
nyckeln till båten. (en vanlig eka) Det var inget svårt att få låna båten, utan det var bara så, att de visste var vi var. Till saken hör att man skulle vara inne på skolan senast 22.00.
Vi satte oss i ekan rodde längs västra stranden. Immeln är en vacker sjö med kobbar och skogsbeklädda stränder. Efter ett tag frågade min kompis om vi skulle ro ned till nedersta spetsen av sjön. Ord och handling var ett och vi rodde till Immeln. Efter en kort promenad, satte vi oss i ekan, för att ro tillbaka. Min kompis tröttnade och jag fick ro två tredjedelar av sträckan. Vi insåg ganska snart att vi inte skulle hinna tillbaka till 22.00. (detta var långt innan mobilernas tidevarv).När vi närmade oss målet, såg vi hur man körde längs stranden och lyste med ficklampor, uppenbarligen för att hitta oss. Vi mötte också en annan eka, som var försedd med aktersnurra, vilken dock vägrade att starta. Givetvis hade rektorn blivit orolig när vi inte kom tillbaka i tid. Dagen efter pratade vi om arbetsställningar och om tröttande arbete och dynamiskt. Alla kom fram till, att rodd måste vara ett dynamiskt arbete, eftersom jag inte uppvisade någon trötthet.
Förmodligen lever inte historien kvar men den berättades länge!
Gott Nytt år!
centerpartisten LN